IPURTZULOAREN SONETOA
Paul Verlaine

Sonnet du trou du cul
1871
euskaratzailea: Hedoi Etxarte
Zuzeu, 2012
armiarma.eus, 2021

 

Krabelin morea bezala iluna eta zimurtua,

bitsean umilki ezkutatuta arnasten du,

maitasun zoko hezea, ipurmasaila zurien ihes goxoa jarraitzen duzu ertzaren erdiguneraino.

 

Esne malkoen pareko harizpiek

egin dute negar, haize krudelak bultzatzen ditu

tuparri gorrixkazko odolbildu txikietan zehar

maldak deitzen zituen lekuan galtzeko.

 

Nire ahoak sarri egin du bat bere bentosarekin.

Nire arima, koito materialaz jeloskor,

bere irtengune basatia eta negar zotinen habia izan da.

 

Konorterik gabeko oliba da eta txirula mainatsua

praline zerutiarra jaisten den hodia da

hezeguneetako Kanaan emea da.

 

 

Sonnet au trou du cul

Obscur et froncé comme un oeillet violet / Il respire, humblement tapi parmi la mousse / Humide encor d’amour qui suit la fuite douce / Des Fesses blanches jusqu’au coeur de son ourlet. // Des filaments pareils à des larmes de lait / Ont pleuré, sous le vent cruel qui les repousse, / À travers de petits caillots de marne rousse / Pour s’aller perdre où

 

IPURTZULOAREN SONETOA
Paul Verlaine

Sonnet du trou du cul
1871
euskaratzailea: Hedoi Etxarte
Zuzeu, 2012
armiarma.eus, 2021