URTEMUGA Lorategian, festa baten hondarrak hondoratzen dira egun-argitan. Botilak, edalontziak, kopak, errautsak, badirudi delituren bat leporatzen digutela bere gelditasun arrarotik. Baina bat-batean, haize-bolada krudel batek ahozapi erabiliren bat darama arrastaka, zurrumurru hautemanezinez, gauaren azken beloak urratuz… Ikusten duelarik nola urruntzen den, ezinbestean, plazeraren ontzi iheskorra.
Aniversari Al jardí, reste de d´una festa / naufraguen en plena llum del dia / botelles, gots, copes, cendres, / tot sembla acusarnos d´algun delicte / des de la seva estranya immobilitat. / Ude soble, però, on vent cruel / s´endú algun trovalló de paper rebregat / que amb imperceptible fressa / esquinça els últims vels de la nit… / i poster, també, els del nostre cor, / que veu com s´allunya, irremissiblement, / la fugaç nau del plaer.
URTEMUGA |